Hållbarhet under anläggningens livscykel

2021-10-05

Skillnaden i livslängd mellan olika typer av komponenter och anläggningsdelar ökar, i industrin och i anläggningar i den tekniska infrastrukturen. Trenden är internationell och arbetet med stöd och anvisningar har därför tagits upp den internationella standardiseringsorganisationen IEC. Där har man sedan länge både arbetat med tillförlitlighetsfrågor och med utrustning och system för industriell processtyrning.

Aktuella infallsvinklar på problemet är livscykelhantering, hur den påverkar tillförlitligheten och hur man gör när viktiga komponenter inte längre går att få tag på.

Det finns olika sätt att försöka hantera de ökade skillnaderna i livslängd mellan olika komponenter i en anläggning. Om man ska nå en gemensam förståelse mellan anläggningsägare och olika typer av leverantörer, är det tvunget att man betraktar frågan på ett likartat sätt och att man har en gemensam och enhetlig terminologi.

Standarden SS-EN IEC 62890 för livscykelhantering i system för industriell processtyrning och automation ger därför sammanhängande definitioner och referensmodeller. Standarden beskriver och motiverar även ett enhetligt angreppsätt utifrån grundläggande principer för livscykelhantering i tekniska system. Se preview på de inledande avsnitten här.

Referensmodellerna i standarden utgår från olika sätt att se på systemets beståndsdelar och hur de används för olika strategier för livscykelhantering. Det är en livscykelmodell som utgår från en produkttyps olika faser, en strukturmodell som baseras på funktioner och en kompatibilitetsmodell som baseras på originalkomponentens tekniska egenskaper och en ny komponents förmåga att uppfylla dem.

Standarden behandlar och jämför även olika strategier för ersättning och diskuterar olika slags fordringar och påverkande faktorer, med exempel från energisektorn, kemisk industri, tillverkningsindustri och från järnvägsområdet. SS-EN IEC 62890 är framtagen i den grupp, IEC TC 65, som arbetar med industriell processtyrning och automation. Den svenska spegelkommittén är SEK TK 65 Industriell processtyrning inom SEK Svensk Elstandard, som är en av de tre svenska standardiseringsorganisationerna.

Tillgången på komponenter och delar kan upphöra - för att de inte längre tillverkas eller för att tillgången hindras av något skäl (krig, uppror, naturkatastrofer, lagändringar, miljöhänsyn osv). Metoder för att minimera risker som är förknippade med detta beskrivs i SS-EN IEC 62402, från IEC TC 56 som arbetar med tillförlitlighetsfrågor. Den svenska spegelkommittén är SEK TK 56 Tillförlitlighet.

Antingen agerar man proaktivt med planering och åtgärder eller reaktivt, dvs man gör inte något förrän det behövs. Oavsett vilket förhållningssätt man väljer, baseras det lämpligen på någon sorts analys av sannolikhet och risk och av olika möjligheter att lösa problemet – med hjälp av andra leverantörer, omkonstruktion eller på annat sätt.

SS-EN IEC 62402 beskriver hur man gör upp en plan för hantering av utfasning, hur man organiserar detta i ett företag och hur man utvecklar strategier för att minimera riskerna för utfasning redan i samband vid konstruktionen, osv. Utfasning av komponenter i de flesta typer av produkter kan hanteras enligt beskrivningarna i standarden, oavsett om det är fråga om infrastruktur, kapitalkrävande utrustning, sällanköpsvaror eller konsumtionsartiklar. Standarden kan användas i vilken industri som helst.

Driftsäkerheten påverkas av anläggningsdelarnas olika livslängd och av möjligheten att ersätta eller reparera dem. Det påverkar i sin tur bland annat energieffektiviteten och säkerheten för personal och miljö.

En vägledning till översyn av tillförlitligheten under alla stadier i systemets livscykel finns i standarden SS-EN IEC 62960, se preview här. Med hjälp av den kan man hitta lämpliga åtgärder för olika tidpunkter. Den vänder sig både till konstruktörer, tillverkare och användare och till konsulter och besiktningsmän. Även denna är från IEC TC 56.

Hur man sedan förbättrar tillförlitligheten under hela livscykeln beskrivs i en annan standard. Den är den första delen i serien IEC 60300 med tillförlitlighetsstandarder, där olika delar handlar om metoder för tillförlitlighetsanalys, riktlinjer för underhåll och andra åtgärder för att öka tillförlitligheten hos produkter och anläggningar. Även dessa har antagits som europeisk standard, EN, och fastställts som svensk standard av SEK Svensk Elstandard. Se preview på SS-EN 60300-1 här.

En nyutgåva är på gång, som tydligare ska visa hur man kan anpassa ledningssystem som ISO 9000 och ISO 55000 för detta, och vilka aktiviteter som då behöver integreras i ledningssystemen för att stödja arbetet med att förbättra driftsäkerheten. Intresserade företag, myndigheter och högskolor är välkomna att delta i det arbetet genom SEK TK 56.

Standardisering är en process, oftast på internationell nivå, där man tillsammans finner en fungerande lösning som sedan alla är välkomna att använda. På de här områdena – industriell processtyrning och tillförlitlighet – arbetar svenska företag, högskolor och myndigheter genom SEK Svensk Elstandard.

Två andra aktuella standarder från IEC TC 56 (SEK TK 56) är SS-EN IEC 31010 om metoder för riskbedömning (läs mer om den här) och SS-EN IEC 62853 om tillförlitligheten i system där okända faktorer kan ha ett avgörande inflytande (läs mer om den här). I arbetet med standarder för processtyrning och industriautomation har IEC TC 65 och SEK TK 65 en central position. Några kända standarder därifrån är IEC 61508 om funktionen hos säkerhetskritiska system (”SIL-standarden”) och IEC 62443 om IT/OT-säkerhet.

Den som inte engagerar sig i arbetet med att ta skriva och uppdatera standarderna, utan bara läser och använder dem, kan ha sitt standardbibliotek lätt tillgängligt på nätet, SEK e‑Standard. Om du vill ha koll på nya standarder från SEK Svensk Elstandard – och veta vilka gamla som upphävs – prenumererar du på nyhetsbrevet som kommer en gång i månaden, ungefär.

Författare: Thomas Borglin